Det är på landet det händer

Roger Ivarsson är en av de där allkunniga personerna på "Vischan" som behärskar att få igång gamla motorer och ser värdet av lite show.

Alla kanske inte ser tjusningen av att se och höra gamla motorer, men tillräckligt många kan åka långt bara för att njuta.

Roger bor granne med en gammal nerlagd kvarn som hade en bamsemotor för eldrift av kvarnen när vattenkraften tröt, en 12 cylindrig Deutz luftkyld diesel.
Man lyckades få igång den efter många års dvala, och nu visas den upp ibland.

Kvarndagen som den kallas hade premiär i lördags och alla var välkomna att visa upp motorer av alla slag från minsta till största.

 

 
Spännvidden var stor från moppestorlek till 27 l  Cummingsdiesel!
https://www.facebook.com/search/top/?q=kvarndagen&epa=SEARCH_BOX

Brorsan Tomas filmade

 T.o.m. en hembygd pulsjet motor visades upp. (samma princip som tyskarna hade i sina V1 robotar under kriget)

En gammal BM Viktor fick agera startmotor när den stora Deutzdieseln skulle startas. man spände en kilrem mellan traktorn och jättedieseln.

Kul initiativ som nog har kommit för att stanna.

Lite höstsummeringar

Tur att man har friheten att variera konfekten, eller mc-åkandet. Jag är ute med lite olika gäng och kör på olika underlag med olika passande hojar.

Touring och grusåka i Norge med SSAB Steelriders, jobbigt men kul. Grusvägsåkning i närområdena med likasinnade gubbar, Rysshojsåkning med sidovagn med dom verkliga entusiasterna som inte bryter ihop av små och stora haverier.

Spontana turer till olika träffar och event.

Icke så allvarliga tävlingar i framförallt Värmland som isåkning, backtävlingar och Hotrod Rumble i Filipstad. Gemensamt för alla är att det är regularitets tävlingar, d.v.s man kör två ggr och minsta tidsdifferensen vinner. Perfekt pensionärshobby, det duger med billiga hojar och det är kort körtid.

På rundtur med Ryssjärn mck i norra Uppland, vi besökte olika lokala matproducenter och vi klarade oss från haverier!

12 sidovagnshojar bildade en mäktig karavan.









Hotrod Rumble började som biltävling, men släpper in mc ocså numera. 2 x 3 varv i en publikvänlig grusgrop/folkracebana, skit kul för både den stora publiken och åkarna.

 Skitigt underlag, men sladdvänligt
Lånad bild






Och bloggaren själv, hårt koncentrerad . Lånad bild

 Dom må se ut som Epa-traktorer men jäklar vad dom går med rätt förare






Thomas Wedberg Borlänge gasar Ural med den äran.

 











Rörmokare Olssons BSA tar man inte miste på.

 













Fancluben från Isgaraget dök upp och funderade på vad klubbäldsten håller på med.

Årets Norgehistoria, del 2

Efter Rjukan andra natten skulle vi åka bergbanan inne i berget till Gaustatoppen 1830 möh, men banan var trasig så att det blev bara en utvändig sightseeing tyvärr.
Men toppen väder under lördagen, skönt.

 Banan med 39 gr. lutning är från början ett Natobygge upp till en radioanläggning.

Först en horisontell bana och sedan byter man till den lutande banan.

På vintern tar man skidorna med sig och friåker utför.








Nästa övernattning var i Lysebotn i närheten av Stavanger, på väg dit fick jag och en till närkontakt med en älgfamilj. Först gick ko och kalv över vägen sedan kom tjuren själv. Allt gick lugnt och fint.

Sen gick min kopplingswire av! Det blev en 5 mil lång pirrig resa innan vi rastade vid en kraftverksdamm. Reservwiren åkte fram och hjälpsamma kompisar hjälpe mig att byta, nu håller det 5 år till!?
Obligatoriska gruppbilden.

 Regnbyxorna fortfarande på.


Ganska tät trafik på fjällen, många knutte gäng och fiskare mm.
Framme vid berget ovanför Lysebotn är det fantaskiska vyer och hisnande serpentinvägar ner till fjordens ände.

Flott boende vid fjorden, och det dimper ner skärmflygare hela tiden framför stugorna

Det var Italienare som hann göra flera hopp om dagarna,








Dan därpå var det lika fint väder när fem av oss skulle gå till Kjeragsbolten. De fick en jobbig promenad över bergen på 2x 2.5 tim men det var väl en upplevelse, jag avstod.

Lånad bild, så tuffa var dock inte kompisarna (som tur var?)

Vi övriga åkte i förväg mot Oslotrakten efter vindlande vägar och upptäckte att i Norge är det mesta stängt på söndagar, så vi fick leva på vad mackarna erbjöd.

 Fin camping Akkershaugen Norsjö, med båtliv och vattenskidbana,

Så stilig blev min söndagsmiddag,












Måndagen var det transporstäcka genom/under Oslo och vi lyckades hålla ihop genom huvudstaden.
Vidare mot Torsby där vi käkad gott och vidare hem till kvällningen. Regn från norska gränsen och resten av resan.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig resa. men lite sent på säsongen, men turisttrafiken hade väl varit ännu värre tidigare.

Norge ser ut att vara väldigt välmående, mycket vägunderhåll och Tesla verkar vara deras nästa folkbil.

Gamlingen i fint sällskap.

Min gamla BMW K100 RS 1985 års modell som jag skaffade för Norgeresorna rullar än.

Det var nionde gången för mig av dom tretton som körts, den har säkert rullat 1500 mil i Norge. Själv har jag kört närmare 5000 mil med den, ett växellådsbyte har det blivit och byte av vissa kåpor och backspeglar.

7700 mil på mätaren nu, men mätaren är bytt så kanske 12000 mil är det rätta.

Jag har lovat mig själv att det är sista Norgeturen på den hojen, den är helt enkelt för hög och tung för mig nu. Den kanske återuppstår som Caferäser, man vet aldrig.

75 årig gubbe på 35 årig hoj har haft mycket roligt ihop!

Årets Norgehistoria. del1

SSAB:s MC-klubb Steelriders gjorde nog sin 13:e Norgeresa 5-11 september, och för mig var det den 9:e gången.
205 mil blev det för mig, start i Borlänge och första övernattningen i SSAB stugor i Lindvallen  Sälen. 10 st. åkare och regnkläderna på direkt.

Jag åker på min gamla (35 år) BMW K100, (och den tycks bli högre för varje år och mina ben kortare)

Fint väder vid starten hemma i Säter.

En lite incident hände vid en stuga när jag skulle vända och högerbenet räcke inte ner, så där låg vi. snälla medåkare reste upp mig på två minuter men högerbackspegeln fick följa med i packväskan resten av resan.









Ganska lång transport första dagen i Norge, 43 mil borta i Fagernes trakten, vi delade upp oss så ett gäng körde mindre grusvägar och vi möttes på olika ställen.

Som vanligt fältmässig matlagning någonstans i bushen.

Envist duggande men inget värre.

Framme vid en fin längdskidanläggning med flra stora byggnader kändes det nästan spöklikt, folktomt, men nycklarna satt i dörrlåsen.
Första morgonen i Norge var rejäljt kallt och på kalfjället mötte vi snöblandat regn. En hel del grusvägar mot Rjukan och får och kor lite varstans.

Framme vid Rjukan, som är ett långsmalt samhälle mellan höga bergsidor dit solen sällan når, ( dom nämnde det i "Fråga Lund" och vi såg speglarna på berget som ska rikta ner solljuset till stadsborna i Rjukan.)

 Vi hängde av oss packningarna och åkte till det berömda kraftverket där tyskarna framställde tungt vatten för atombomber under kriget, som hade kunnat ändrat hela världshistorien.
Tungt vatten fabriken sprängdes av norska motståndsmän, och minst två filmer har gjorts om händelsen.

Vi hängde av oss packningarna och skyndade oss till Vemork som det heter, museum nu, och hann med 20 minuter innan de stängde. Mycket intressant för en gammal industrihistoriker, men väl kort stund.

T.o.m ett krigsbyte där: en gammal BMW R71 krigs MC.

Höstaktiviteter

Skrivkramp ett längre tag nu, men det rullar på ändå.

Varit över till dotterns familj i England en vecka bl.a alltid kul att träffa dom. Ett besök i grannstaden Rochester blev det också, skulle varit riddarmarknad men tälten blåste bort i kraftig kuling. Mycket gammalt historiskt att kika på där med borgar och byggnader.

Hemma avlöser motorträffarna varandra nästan varje kväll i veckan, måndagar Westerqvarn vid Kolbäck, tisdagar Säterdalen och onsdagar finns det flera träffar att välja på i grannskapet.

I måndags blev det en gubbtur till Arsenalen i Strängnäs också, intressant militärfordon-museum och
Westerqvarn som nästan var för stort.

Arsenalen var enorm med tonvikt på tanks, från 5 till 50 tonnare, men endast två mc och den ena var tysk.

Säsongsavslutning i Säterdalen på tisdagen och rekorddeltagande, alla bilar fick inte komma ner och mcparkeringen blev överfull så de sena hojarna fick klämma in sig mellan bilarna.

Men nu väntar en rejäl åktur i Norge med SSAB-klubben Steelriders, ca 200 mil på den gamla BMW K100 RS från -85. Den brukar funka i alla väder.

Backtävlingsäsongen är över.

Kort och intensiv period i sommar, tre helger i rad har man meckat. packat och masat sig upp för att köra några minuter i en tävlingsbacke.

Tävlandet går ju ut på att köra två åk med så liten tidsdifferens som möjligt, så man behöver inte något värstingåk.

Första loppet gick i Torsby Åshagshöjden, det är en genuin tävlingsbacke för enbart motorcyklar. Det är verkligen  en historisk tävlingsdepå med allt från 30-talshojar till moderna.

Vackrare blir det inte! Gammal engelsk Jap.

Själv körde jag Ukrainsk Dnepr med sidovagn, gick väl så där i jämnhet men absolut långsammaste tiden.

Sedan följde Långlialoppet i Filipstad, som även är öppet för gamla bilar. Backen är löjligt kort, men arrangemanget är bra genomfört,

Jag körde min SOH Scrambler och fraktade även brorsan Tomas Albin/Norton -43 till banan.

Det blev en andra plats i regulariteten och ännu en värmlänsk pokal. Brorsan t.h.fick ta emot pokalen eftersom jag inte masade mig upp till ceremonin i tid.

Racingbilderna är lånade av riktiga fotografer!

Rättvik Hillclimb blev den tredje tävlingen, rekordstor tävling med 22 MC och ca 60 bilar.

Jag provade Dnepren igen, men första åket var en katastrof, kom knappt upp. Sotiga oljiga tändstift pga för många kortvändor till badplatsen? Jag fick hojen att gå normalt till andra åket, men rekorddålig tidsdifferens: 24 sek!

Roligt att se alla fantasifulla byggen och åkdon.

Förutom de vanliga raggarbilarna och rally bilarna fanns det även offroad monster med paddeldäck som grävde upp gruset.

Björn Brogrens nätta 350 cc Matchless stod för det genuina.

Vådligt hembygge på två hjul utan växellåda.

Åshagshöjden 2019

Backtävlingsäsongen har startat, rejs i tre helger nu. Filipstad och Rättvik står på tur.
Det är regularitet som gäller, så man behöver inte ett snabbt fordon.

I helgen körde jag i Torsby för femte eller sjätte gången, i år provade jag med  min Dnepr med sidovagn.
Det visade sig att den har på tok för svag motor på så tungt ekipage, det gick att hålla full gas hela vägen och tiden var blygsammast av alla,

Det roligaste är ju att se alla gamla och nyare byggen i den trevligaste tävlingsbacken jag känner till.
Stor eloge till arrangörena som kämpar på, önskar att fler i bergslagen hakar på och arrangerar. Tävlingsvilliga förare finns det gott om.

Tävlingstrim?

 

Äkta gammal Sprinter JAP

Modern backräsersivagn med 200 hk motor! 

Udda hoj i backen; Kawasaki 6 cylindrig, kommer ni ihåg Arto Nykvists stunthoj?

Fin gammal Husqvarna

 

Trots allt fick jag en pokal, tredje plats i sidovagnsklassen. Vi var tre i klassen!

Och ett actionfoto från Jockes foto