Tjo ho, nu går NV:n igen!

      70 åriga hojar har sina ålderbetingade krämpor, i detta fall hostade motorn till och dog efter ca 10 km körning. Inte ovanligt att kondensatorn har gett upp, men den skulle vara utbytt för något år sedan, men jag bytte den i alla fall, men felet var kvar.

Återstod tändspolen då, som också sitter varmt till inuti svänghjulet, lyckligtvis finns det nygjorda spolar och det var rätt operation att byta den. Nu får jag väl ta en längre tur innan jag kan ropa hej.

Ett annat problem är att jag tappat vänster sidoväska när jag åkte över en järnväg söder om Säter, märkte inget förrän hojen lade av i Säter. Letade med bil omedelbart men väskan var borta, (ett vittne såg den mitt på vägen före kl. 17.00) Väskan innehöll en del verktyg mm. men norpades nog omgående.

Så nu är jag spekulant på en likadan väska.

Norge 2021

Inte så mycket MC- aktivitet förrän 1:a september onsdag, men då hängde jag med SSAB klubben Steelriders på min 10:e Norgeresa.

Nytt för den här gången var att jag kör en lättare hoj: Kawasaki ER6N 650 cc utrustad med packväskor.

 

Vi blev 9 st ,varav 7 grusåkare  och jag och Malte på Honda Goldwing som mestadels höll oss till asfalt. Det här gänget kör inte storvägar i onödan, så vi åkte trevliga småvägar norrut mot Noppikoski och hamnade i Lofsdalen i en luxuös fjällstuga.

I lofsdalen är dom lite eljest så dom sätter träden upp och ner!

Lite ruggigt väder när vi fortsatte mot Funäsdalenoch gränspassagen vid Fjällnäs. Passagen gick smärtfritt vid kontrollen med uttråkade militärpoliser. Transportsträcka till Sunndalsöra bortimot atlantkusten.gråväder hela dagen. Övernattning på hotell med rejält käk.

Fredagen började kallt och duggigt men solen kom fram och varade resten av resan. Västra delen av Norge har den häftigaste naturen med branta berg och fjordar, onödigt vackert för en ovan dalmas. Vi klarade av Aursjövägen (kolla Youtube!)

Slingrande grus väg med kurvor som slår knut på sig själv och en tunnel som är som en gruvgång. Min hoj var riktigt lättkörd på gruset, men ett bättre framdäck åker nog på nu. Sen följde Trollstigen och Örnesvingen och Geiranger.

Från havsnivån i Geiranger upp till utsiktsplatsen på berget Dalsnibba är det över 1500m höjdskillnad med mycket klättring på en timma.

Turen fortsatte till Lom där vi käkade pizza gemensamt och dyr öl. Stan är ett riktigt turistcentrum med lite partyliv. Många andra knutte gäng som tältade med frost på natten.

Lördagen startade med frost på hojarn och startkablar på en KTM och målet var Grimsbu. Efter någon timme delade vi på oss och grusgänget åkte "kostigar" över fjällen och Malte och jag turiståkte till stugan. En fintur över trädgränsen i Rondane fjällmassiv. Många Norrmän ute på tur, parkerade bilar överallt.

Söndagen, och hemresan blev en lång etapp och grusgänget körde nog 20 mil grus och besteg berget Tron bl.a.

Vid svenska gränsen möttes vi av en avspärrning!

 

Men vi tog oss igenom och snart käkade vi hamburgare i Sälen. En av dom trevligaste Norgeresorna med ett toppengäng, men jag tror 10 gånger får räcka,  185 mil blev det.

Ovanligt lugnt efter vägarna, en hel del knuttegäng och tyska husbilar såg man.

Enda missödet var en tappad topbox som en hygglig Norrman upplyste mig om, blev att vända och leta och efter 5 km stod den där vid vägkanten, oskadad.

F.ö så har jag gjort min NV 1950 laglig med alla besiktningarT