söndag 29 september 2019

Lite höstsummeringar

Tur att man har friheten att variera konfekten, eller mc-åkandet. Jag är ute med lite olika gäng och kör på olika underlag med olika passande hojar.

Touring och grusåka i Norge med SSAB Steelriders, jobbigt men kul. Grusvägsåkning i närområdena med likasinnade gubbar, Rysshojsåkning med sidovagn med dom verkliga entusiasterna som inte bryter ihop av små och stora haverier.

Spontana turer till olika träffar och event.

Icke så allvarliga tävlingar i framförallt Värmland som isåkning, backtävlingar och Hotrod Rumble i Filipstad. Gemensamt för alla är att det är regularitets tävlingar, d.v.s man kör två ggr och minsta tidsdifferensen vinner. Perfekt pensionärshobby, det duger med billiga hojar och det är kort körtid.

På rundtur med Ryssjärn mck i norra Uppland, vi besökte olika lokala matproducenter och vi klarade oss från haverier!

12 sidovagnshojar bildade en mäktig karavan.









Hotrod Rumble började som biltävling, men släpper in mc ocså numera. 2 x 3 varv i en publikvänlig grusgrop/folkracebana, skit kul för både den stora publiken och åkarna.

 Skitigt underlag, men sladdvänligt
Lånad bild






Och bloggaren själv, hårt koncentrerad . Lånad bild

 Dom må se ut som Epa-traktorer men jäklar vad dom går med rätt förare






Thomas Wedberg Borlänge gasar Ural med den äran.
 











Rörmokare Olssons BSA tar man inte miste på.


 













Fancluben från Isgaraget dök upp och funderade på vad klubbäldsten håller på med.

onsdag 11 september 2019

Årets Norgehistoria, del 2

Efter Rjukan andra natten skulle vi åka bergbanan inne i berget till Gaustatoppen 1830 möh, men banan var trasig så att det blev bara en utvändig sightseeing tyvärr.
Men toppen väder under lördagen, skönt.

 Banan med 39 gr. lutning är från början ett Natobygge upp till en radioanläggning.
Först en horisontell bana och sedan byter man till den lutande banan.

På vintern tar man skidorna med sig och friåker utför.








Nästa övernattning var i Lysebotn i närheten av Stavanger, på väg dit fick jag och en till närkontakt med en älgfamilj. Först gick ko och kalv över vägen sedan kom tjuren själv. Allt gick lugnt och fint.

Sen gick min kopplingswire av! Det blev en 5 mil lång pirrig resa innan vi rastade vid en kraftverksdamm. Reservwiren åkte fram och hjälpsamma kompisar hjälpe mig att byta, nu håller det 5 år till!?
Obligatoriska gruppbilden.

 Regnbyxorna fortfarande på.


Ganska tät trafik på fjällen, många knutte gäng och fiskare mm.
Framme vid berget ovanför Lysebotn är det fantaskiska vyer och hisnande serpentinvägar ner till fjordens ände.
Flott boende vid fjorden, och det dimper ner skärmflygare hela tiden framför stugorna







Det var Italienare som hann göra flera hopp om dagarna,








Dan därpå var det lika fint väder när fem av oss skulle gå till Kjeragsbolten. De fick en jobbig promenad över bergen på 2x 2.5 tim men det var väl en upplevelse, jag avstod.

Lånad bild, så tuffa var dock inte kompisarna (som tur var?)



Vi övriga åkte i förväg mot Oslotrakten efter vindlande vägar och upptäckte att i Norge är det mesta stängt på söndagar, så vi fick leva på vad mackarna erbjöd.

 Fin camping Akkershaugen Norsjö, med båtliv och vattenskidbana,












Så stilig blev min söndagsmiddag,












Måndagen var det transporstäcka genom/under Oslo och vi lyckades hålla ihop genom huvudstaden.
Vidare mot Torsby där vi käkad gott och vidare hem till kvällningen. Regn från norska gränsen och resten av resan.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig resa. men lite sent på säsongen, men turisttrafiken hade väl varit ännu värre tidigare.

Norge ser ut att vara väldigt välmående, mycket vägunderhåll och Tesla verkar vara deras nästa folkbil.

Gamlingen i fint sällskap.

Min gamla BMW K100 RS 1985 års modell som jag skaffade för Norgeresorna rullar än.

Det var nionde gången för mig av dom tretton som körts, den har säkert rullat 1500 mil i Norge. Själv har jag kört närmare 5000 mil med den, ett växellådsbyte har det blivit och byte av vissa kåpor och backspeglar.

7700 mil på mätaren nu, men mätaren är bytt så kanske 12000 mil är det rätta.

Jag har lovat mig själv att det är sista Norgeturen på den hojen, den är helt enkelt för hög och tung för mig nu. Den kanske återuppstår som Caferäser, man vet aldrig.

75 årig gubbe på 35 årig hoj har haft mycket roligt ihop!


tisdag 10 september 2019

Årets Norgehistoria. del1

SSAB:s MC-klubb Steelriders gjorde nog sin 13:e Norgeresa 5-11 september, och för mig var det den 9:e gången.
205 mil blev det för mig, start i Borlänge och första övernattningen i SSAB stugor i Lindvallen  Sälen. 10 st. åkare och regnkläderna på direkt.

Jag åker på min gamla (35 år) BMW K100, (och den tycks bli högre för varje år och mina ben kortare)

Fint väder vid starten hemma i Säter.


En lite incident hände vid en stuga när jag skulle vända och högerbenet räcke inte ner, så där låg vi. snälla medåkare reste upp mig på två minuter men högerbackspegeln fick följa med i packväskan resten av resan.









Ganska lång transport första dagen i Norge, 43 mil borta i Fagernes trakten, vi delade upp oss så ett gäng körde mindre grusvägar och vi möttes på olika ställen.


Som vanligt fältmässig matlagning någonstans i bushen.

Envist duggande men inget värre.

Framme vid en fin längdskidanläggning med flra stora byggnader kändes det nästan spöklikt, folktomt, men nycklarna satt i dörrlåsen.
Första morgonen i Norge var rejäljt kallt och på kalfjället mötte vi snöblandat regn. En hel del grusvägar mot Rjukan och får och kor lite varstans.

Framme vid Rjukan, som är ett långsmalt samhälle mellan höga bergsidor dit solen sällan når, ( dom nämnde det i "Fråga Lund" och vi såg speglarna på berget som ska rikta ner solljuset till stadsborna i Rjukan.)

 Vi hängde av oss packningarna och åkte till det berömda kraftverket där tyskarna framställde tungt vatten för atombomber under kriget, som hade kunnat ändrat hela världshistorien.
Tungt vatten fabriken sprängdes av norska motståndsmän, och minst två filmer har gjorts om händelsen.





Vi hängde av oss packningarna och skyndade oss till Vemork som det heter, museum nu, och hann med 20 minuter innan de stängde. Mycket intressant för en gammal industrihistoriker, men väl kort stund.
T.o.m ett krigsbyte där: en gammal BMW R71 krigs MC.