tisdag 30 juli 2019

Backtävlingsäsongen är över.

Kort och intensiv period i sommar, tre helger i rad har man meckat. packat och masat sig upp för att köra några minuter i en tävlingsbacke.

Tävlandet går ju ut på att köra två åk med så liten tidsdifferens som möjligt, så man behöver inte något värstingåk.

Första loppet gick i Torsby Åshagshöjden, det är en genuin tävlingsbacke för enbart motorcyklar. Det är verkligen  en historisk tävlingsdepå med allt från 30-talshojar till moderna.


Vackrare blir det inte! Gammal engelsk Jap.

Själv körde jag Ukrainsk Dnepr med sidovagn, gick väl så där i jämnhet men absolut långsammaste tiden.


Sedan följde Långlialoppet i Filipstad, som även är öppet för gamla bilar. Backen är löjligt kort, men arrangemanget är bra genomfört,
Jag körde min SOH Scrambler och fraktade även brorsan Tomas Albin/Norton -43 till banan.

Det blev en andra plats i regulariteten och ännu en värmlänsk pokal. Brorsan t.h.fick ta emot pokalen eftersom jag inte masade mig upp till ceremonin i tid.


Racingbilderna är lånade av riktiga fotografer!

Rättvik Hillclimb blev den tredje tävlingen, rekordstor tävling med 22 MC och ca 60 bilar.
Jag provade Dnepren igen, men första åket var en katastrof, kom knappt upp. Sotiga oljiga tändstift pga för många kortvändor till badplatsen? Jag fick hojen att gå normalt till andra åket, men rekorddålig tidsdifferens: 24 sek!
Roligt att se alla fantasifulla byggen och åkdon.

Förutom de vanliga raggarbilarna och rally bilarna fanns det även offroad monster med paddeldäck som grävde upp gruset.


Björn Brogrens nätta 350 cc Matchless stod för det genuina.


Vådligt hembygge på två hjul utan växellåda.




2 kommentarer:

  1. Långt mellan inläggen. Är det blomkvast eller -krans som skall skickas?

    SvaraRadera
  2. Kanske ett vitaminpiller, pillar lite smått på Scramblerbygget och ser fram emot en Norgetur i september.

    SvaraRadera