Veteran sporterna är i full gång

Traditionenligt så åker man till Vårgårda och svettas i endurospåret (Tångarallyt).
I år försökte jag igen med min Triumph Trophy -51, men hade jag kommit ihåg hur bökigt det var med en gammal tung hoj så hade jag valt Husqvarnan.

 Kopplingsproblem och en kedja som hoppade av gjorde att jag bröt efter 2/3 av sträckan. Tyvärr var jag i gott sällskap, ovanligt många hade problem i år.
 Men kompisarna Leffe och Mikael tog sig i mål på bra tider.

Leffe startade som nr. 2 och var först i mål.





Sommarvärme med 27 gr. i skuggan i 12 mil om man fullföljde!


Eftersom ombyte förnöjer och gubbar med Husqvarnor är alltför vanligt i landet så har jag sålt bort min. Den kommer nog att putsas upp ordentligt nu, men kanske inte få slita i skogen.

eftersom köparen hade överfullt i garagen propsade han på att jag skulle byta åt mig någonting, och så blev det.


Chrysler Sno-Runner -80, hur många har sett en sån?
Kanske det närmaste MC man kan komma i snön.

Så till vintern kan jag susa fram med 2-t knatter.

En vecka senare var det dags för Långlialoppet som är en kort backtävling i Filipstad för gamla bilar och hojar. Varmt och dammigt och kul.

Bloggaren själv på SOH, i väntan på Triumphreparation (pressbild)

Äkta gamla backhojar kan man se: som denna Ariel 1928 som fortfarande går fort.

Snabbaste bil: Alec Lifs gamla upphottade Fordracer.

Hur det gick? Ingen aning än, men ingen pallplats i år.