Backtävlingsäsongen är över.

Kort och intensiv period i sommar, tre helger i rad har man meckat. packat och masat sig upp för att köra några minuter i en tävlingsbacke.

Tävlandet går ju ut på att köra två åk med så liten tidsdifferens som möjligt, så man behöver inte något värstingåk.

Första loppet gick i Torsby Åshagshöjden, det är en genuin tävlingsbacke för enbart motorcyklar. Det är verkligen  en historisk tävlingsdepå med allt från 30-talshojar till moderna.

Vackrare blir det inte! Gammal engelsk Jap.

Själv körde jag Ukrainsk Dnepr med sidovagn, gick väl så där i jämnhet men absolut långsammaste tiden.

Sedan följde Långlialoppet i Filipstad, som även är öppet för gamla bilar. Backen är löjligt kort, men arrangemanget är bra genomfört,

Jag körde min SOH Scrambler och fraktade även brorsan Tomas Albin/Norton -43 till banan.

Det blev en andra plats i regulariteten och ännu en värmlänsk pokal. Brorsan t.h.fick ta emot pokalen eftersom jag inte masade mig upp till ceremonin i tid.

Racingbilderna är lånade av riktiga fotografer!

Rättvik Hillclimb blev den tredje tävlingen, rekordstor tävling med 22 MC och ca 60 bilar.

Jag provade Dnepren igen, men första åket var en katastrof, kom knappt upp. Sotiga oljiga tändstift pga för många kortvändor till badplatsen? Jag fick hojen att gå normalt till andra åket, men rekorddålig tidsdifferens: 24 sek!

Roligt att se alla fantasifulla byggen och åkdon.

Förutom de vanliga raggarbilarna och rally bilarna fanns det även offroad monster med paddeldäck som grävde upp gruset.

Björn Brogrens nätta 350 cc Matchless stod för det genuina.

Vådligt hembygge på två hjul utan växellåda.

Åshagshöjden 2019

Backtävlingsäsongen har startat, rejs i tre helger nu. Filipstad och Rättvik står på tur.
Det är regularitet som gäller, så man behöver inte ett snabbt fordon.

I helgen körde jag i Torsby för femte eller sjätte gången, i år provade jag med  min Dnepr med sidovagn.
Det visade sig att den har på tok för svag motor på så tungt ekipage, det gick att hålla full gas hela vägen och tiden var blygsammast av alla,

Det roligaste är ju att se alla gamla och nyare byggen i den trevligaste tävlingsbacken jag känner till.
Stor eloge till arrangörena som kämpar på, önskar att fler i bergslagen hakar på och arrangerar. Tävlingsvilliga förare finns det gott om.

Tävlingstrim?

 

Äkta gammal Sprinter JAP

Modern backräsersivagn med 200 hk motor! 

Udda hoj i backen; Kawasaki 6 cylindrig, kommer ni ihåg Arto Nykvists stunthoj?

Fin gammal Husqvarna

 

Trots allt fick jag en pokal, tredje plats i sidovagnsklassen. Vi var tre i klassen!

Och ett actionfoto från Jockes foto

Klåfingrighet?

Som om jag inte har nog med projekt, startade jag ett nytt!

 Eftersom det finns några 49 cc kinamotorer i gömmorna, fick jag för mig att fixa en motoriserad trampcykel.
En gammal  militärcykel har jag fått av en kompis och den ska drivas med kilrem från en motor på pakethållaren.
 Först sågades ut en remskiva från en alu. mc-fälg, som skruvades fast i ekrarna. Pakethållaren modifierades kraftigt och ett motorfäste svetsades dit.

Ingenting är ju stabilt så det återstår att se vad som brakar ihop först.

Blir det en lyckad moppe så får det nog bli lite kraftigare rör i nästa byggge, eftersom den här är byggd av gamla slaktade cykelramar med tunnväggiga rör.

Kanske inte så konstigt att grannfrun kallar mig för Säters Åsa Nisse.


Tisdagsträffen i Säterdalen var välbesökt med massor av hojar också.

Storartad entre gjorde "Ljungen" på en s.k Westlundare ståped.

(Gjord av gamla sjukhussängar och gräsklipparmotor)

Han förtjänar nog att kallas Säters "Åsa Nisse" No. 2!