Nu händer allt!

Lite bloggtorka men det beror inte på att det är stiltje på motorlivet snarare tvärs om. Flera träffar i veckan och diverse jippon, traktorträff i St. Skedvi med Bosse bildoktorn, Stuntshow i Hedemora med hela sveriges unga stuntelit mm.
Roadracingträffen i Hedemora stod jag över, det kan bli för mycket helt enkelt, dessutom har jag för mycket akutmekningar.

Grustur med 7 andra gubbar i gränstrakterna till Gästrikland och välbesökt tisdagsträff i Säterdalen.

Men mina fordon krånglar eller havererar en efter en så jag får väl börja cykla snart. Kan det bero på bristande underhåll eller för många mc? Tids nog är dom reparerade men just nu är det lite tungt.

En Volvo med Hesselmanmotor, d.v.s Dieselmotor som tänder med tändstift, men det var nog en återvändsgränd i motorutvecklingen.

Dom här killarna verkar kunna göra vad som helst med tunga hojar,

Grustur med miltära inslag, själv fick jag lov att ta min tunga BMW som låste sig på fyrans växel, men det var bara att gilla läget, 8 mil på en "enpetare"

Tack till Mikael Henriks som lagt upp kalasslingan.

                                                                                                                                                                                                                                          Tankning och käk i Hofors                                                                                                        

Det är tätt mellan hyttruinerna i våra trakter, här är det Edske masugn

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   

En vecka på två, tre och fyra hjul.

En långtur med bil och släp blev det, ända till Hammarstrand för Hillclimb som den lokala raggar klubben kallar sin backtävling.
Els-Marie var med som mekaniker, men hon satt mest i bilen och löste korsord.

Hammarstrand har väl lite hybris, med denna "Hollywood" skylt uppe i berget.

Trevligt boende på vandrarhemmet Lergodset, med mycket servicemedvetet Holländskt värdpar.

Club Nostalgia har kört tävlingen i tjugo år nu, och jag har hört mycket gott om den.
Häftigaste och bästa backen jag kört i, 1200 m och 150 m stigning upp till slalom och rodelbanans toppstuga.

Tyvärr fullföljde jag inte pga att växellådan låste sig vid den enda nerväxlingen i en tvärböj i åk nr. två så jag blev åskådare.
Jag har inte hittat något trasigt i växellådan så det finns hopp för åkning i Rättviksbacken med den.

Man kanske ska växla lite lugnare med 65 åriga grejer (Triumph Trophy-51)?

Startberedd, regnväder hela tävlingsdagen.







Vi var endast 7 hojar (och det var måga tyckte dom) resten bilar av olika slag.
Värst trimmad var denna, dragracingbil med grova däck.

Vi hann med lite sevärdheter också som VildHussens Döda fallet och Thaitemplet i Bispgården (Googla så får ni hela historierna och bakgrunder)

Hemma igen fick jag liv i Dneperen och vi besökte Säterdalen på tisdagskvällen och gammelhojsträffen i Torsång på onsdagskvällen + Gammelgården i Borlänge.

Den går så bra nu så jag nästan blir orolig för det stora raset.

Åshagshöjden 2016

Backtävlingen i Torsby är avklarad, och denna gång med en äkta gammelhoj: min Triumph Trophy -51.

Backtävlingar är en förbaskat trevlig MC gren, lättarrangerat, underhållande och inte så jobbigt.  Hoppas det blir fler arrangörer. Dessutom träffar man riktiga mc-orakel som Arne Lind Vikarbyn och Christer Watz Motala m.fl. som kan "allt" om gamla mc märken och man får se och höra hojarna som var med på 40-50-60 talet.

Man tävlar i två kategorier, regularitet eller snabbhet och konstigt nog är det oftast de snabbaste som har minst tidsdifferens mellan de två åken.
De bästa ligger på ca 5/100 sekund diff. själv hade jag 8/10 och kom på b18:e plats.

Se filmen från vinnarens hjälmkamera: https://www.youtube.com/watch?v=qRKsTQaXFQ0
Sar Appel Jonsson heter ynglingen som vann.

I år hade man dessutom lagt till ett pris för snyggaste ekipaget som Rune Johansson Karlstad vann med sin Kawasaki A7 SS 350 1970 som var i nyskick. En modell som var framtagen för USA.

Rune, en stolt pristagare.

Den här hojtypen, (modifierad Speedwaycykel) är snabbast, lätta och starka. Helst ska det ju vara en gammal JAP eller svenska SRM.




I år var det med ett par trehjulingar också med modiga burkslavar.

Isgaragets hojar lastade för hemfärd, min Trajja och Niklas Anderssons Dnepr 1952. Inga framskjutna placeringar denna gång, men skoj har vi haft,



Depågrannarna Niklas och Maria, Maria agerade påkläderska med den äran. Utan hennes hjälp hade vi förmodligen bara varit halvklädda. Osmidiga gubbar som vi är.

En vacker dag i juni

Äntligen blev det lite provkörning av Trajjan på en grusväg i skogen, och tur var väl det för det finns detaljer att förbättra.

Som t.ex att flytta den nymonterde enkelsitsen lite längre bakåt, men rejsigt stuk tycker jag att den har.

Till kvällen drog Leffe Karlsson, Mikael Henriks och jag iväg till Leksand för "Åkdon och Termos" som är en trevlig träff andra tisdagen i månaden.
Konceptet har fungerat i 10 år säkert och samlar 3-400 veteranfordon, mest bilar förståss.

Bör besökas minst en gång varje sommar.

Man får se riktiga pärlor varje gång.

En 550 cc Suzuki GT tvåtakt ser man inte ofta.












Vackert under huven på en Maserati

Intressant hembygge till salu: sandloppa baserad på fyrhjulsdriven fyrhjuling och en 1100 cc Suzuki sporthojsmotor.

Och en Rallyklassiker Ford Escort

Jänkarbilarna har jag inget intresse av.

Folknykterhetens dag, Motorhistoriska dagen, Sveriges Nationaldag och Svenska flaggans dag = 6/6

Jag satsar på Motorhistoriska dagen, resten är bara hittepå.

Måndagen 6 juni var en strålande och lagom varm dag. Leffe Karlsson och jag tog hojarna till Surahammar där man körde TT uppvisning mittemot MC museet.
Roligt men inte alltid skönt att höra odämpade gamla hojar brassa på, tvåtaktarna DKV och Rumi låter för jävligt faktiskt.

Leffe hade en gammal Speedwaybild som han fick hjälp av alltid lika glada Varg-Olle att identifiera.

En intressant hoj kördes av Roine Larsson Bålsta, en Hedlund V-Twin i en Nortonram. Det behövdes verkligen startapparat trots kick.

                                     

En äkta gammal räser: NSU "Kamskaftare"

Lite lokalt: Brogren Borlänge funderar över sin Triumph, lite för högt växlad för denna körning

Högljuddast av dom alla var denna DKV

Och på hemvägen blev det lite brandturism, grönskan kommer sakta och ojämnt.

Bort med de italienska.

Rysshojen har inte luftats mycket i år p.g.a dåligt bestyckade Dellortoförgasare, den har gått dåligt helt enkelt och tiden som behövts för förbättring har gått till andra projekt.

Idag gjorde jag slag i saken och bytte tillbaka till de supermoderna ryska K68 ( Mikunikopior?) och nu går den i alla fall hjälpligt. Man får väl slå av på ambitionerna med tanke på hojens ursprung.

Vi får väl se om det blir omtag med de italienska.

                                        Tillbaka i garagetältet efter provturen.

Tångarallyt 2016

Veteranendurot som heter Rally av någon anledning kördes för 10:e och kanske sista gången. 6: e försöket för mig.
Ibland kommer jag runt, men icke denna gång. Banan var 12 mil men jag körde nog längre.

Förgasaren har behagat krångla, verkar som flottörventilen inte håller tätt. Första specialsträckan var en mardröm med nersurad motor men sen gick det bättre, men ett helsike att få igång motorn efter stopp.

Efter tre specialsträckor skulle det bli tankningsuppehåll och varmkorv, men jag fick ingetdera eftersom jag missade nån pilning och irrade många mil hungrig och dåligt i tanken.

Jag träffade på en annan olycksfågel som också irrade omkring, Veteranen Sven-Erik Eriksson från Borlänge som tappade bort sig efter specialsträcka 1, vi frågade lite lokalbor var Tånga Hed fanns och for mot målet men i skogen fick jag slut på soppa, så där blev jag kvar innan goda kamrater kom med en dunk. Ack ja, pensionärslivet kan vara motigt ibland

Uppställning före start, hojarna ska vara från: före 1975 och det är väl 80% Husqvarna.



En udda hoj med duktig Dansk förare: Nimbus 1938 som kom runt och kördes bra.

En del orkar köra tunga hojar också som denna Matchless 500 cc




Depålivet: snillena spekulerar kvällen före allvaret.

Min Husqvarna i mörka skogen med tom tank

 Och idag måndag besiktade jag men hojen hade tagit en hel del stryk så det gick inte så bra, bl.a ekerbrott i bakhjulet. Men lyset var bra med nymonterat (besiktnings) batteri.

En liten Wermlandsturné

Bland allt annat tok man har för sig så blir det alltfler backtävlingar, "Hillclimb" som dom försvenskar det till.
Nu var det Långliabacken i Filipstad, en väl kort backe men trevlig.

Det blandas hej vilt med bilar av gammalt slag och mc.

Eftersom det är en intressant hojmarknad på Solkatternas speedwaybana på söndagen, så övernattade jag på Birgittas B&B i Karlstad. (Kan rekommenderas)

Och en Rysshojskompis hälsades på på hemvägen så det blev en kul helg.

Backtävlingen kördes ju med minsta tidsdiff. mellan två åk, och det gick bra: Silverplacering.
Men jag hade faktiskt några efter mig i tid också, med min gamla Husqvarnan den här gången.

Sören Rothman har en riktig klenod: Ariel special 1928
Och han är snabb: trea bland hojarna!




En stilstudie av Rickard Falksäters A-Ford Roadster 1930!

Bra blandning på bilarna.

Den optimala backräsern, folkvagnsbygge med vattenkyld PickUp bakände, snabbast bland fyrhjulingarna trots otrimmad motor.
VW Eissvagen är den döpt till.

Marknaden var inte jättestor men det fanns pärlor.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

Backtävling är enkelt och skoj, hoppas fler arrangörer hakar på.

Retro gokart

Att vara på gokartbanan idag var en riktig tidsresa, från 60-talets ömtåliga högvarviga motorer till 80- talets mer utvecklade kartar.

Ett flertal kartar utvecklade av Ronny Petterssons farsa  (Robardie) och efterföljaren LOHL av Leif Ohlsson fanns på plats. Leif själv, 76 år ung var på plats med sina kartar och har gott samarbete med Kenth Engström Hedemora.
Jag byggde själv en kart av Leif Ohlsson - konstruktion som kart nr. 2.
T.o.m en gammal motorlös gruskart fanns på plats.

Ett Stocholmsgäng med Ronny Lundberg i spetsen representerade 70 och 80-talet, och deras kartar går nästan lika snabbt som de nyaste.
Själv tävlade jag där 1965-1968 med 1500 åskådare runt banan, plus lite comeback kring år 2000 men nu är det 2 0ch 3 hjul som gäller för mig. Men osvuret är bäst.

Det verkar som 52-åriga Hedemorabanan kan bli ett riktigt Veterangokart centrum.

Tanken är på.

Iordningställandet av gammaltrajjan fortsätter sakta men säkert, om en en vecka ska den luftas i backtävlingen Långlia i Filipstad är tanken.

Idag fick jag på "tävlingstanken" som är en gammal Svalan 150 cc tank som lackats ungefär som originalet. Jag har engagerat "mäster" Sune Olsson som ska svetsa ihop nya fotpinnar som är fästa i ramen i.st.f  att gå rakt igenom transkåpan som den gör i original.

Just nu struntar jag i det lagliga med lysen o.s.v, det får komma sen till besiktningen.

Valborundan avklarad

Sveriges längsta tipspromenad?! 12 mil (och tillika gubbdagis) är avklarad i strålande solsken.
 Första gången utan regndroppar för min del.

Eftersom det inte ingick några praktiska prov uppstod inga köer heller, tack för det.
Men en maxtid vore på sin plats, nu kom en del i mål väldigt sent.

Frågorna är infernaliskt svåra men det finns ju väldigt allmänbildade personer som klarar det mesta.
Björn Weissman är alltid i topp och vann igen!

Det märktes att det är i början på säsongen, träsmak i baken och allmän rostighet.

Själv är jag väldigt nöjd med att bli 35:a bland ca 150 deltagare, eller delad 8:a poängmässigt.

Väldigt roligt att se att inte alla gamla klenoder har fastnat på museum utan rastas också.

Mäktig startuppställning.  





Den här Qvarnan är från det glada 20-talet

Även Japaner är klassiker här. Tidig Honda "Black Bomber"

Duktigaste förarna får pris.

Det får bli en gammal svensk i stället.

Valborundan ska köras i veckan och tanken var att köra Triumph -51 men verkligheten kom ifatt.
Alltför mycket kvar på den obesiktade Trajjan så det får bli en annan gamling: 1968 års Husqvarna 250cc, en gammal kronhoj i stället.

En nylackad tank och nytt bakdäck har jag kostat på den, men ingen höjdare att åka med crossdäck 12 mil.

Det tar sig,(sa mordbrännarn)

I kväll åkte motorn i, alltid något.

När jag fått i nästan all bultarna upptäckte jag att den nedersta skulle varit i innan man sänkte ner motorn! Det är ramrör i vägen,engelska konstruktörer förnekar sig inte.
Men det får jag fixa en annan dag.